Nya planer och vägar
August 31, 2010
Livet gjorde en tresextio för mig, tog en helvändning och erbjöd mig en plats på Göteborgs Konstskola och Idégestaltningen trots allt. Reserv nummer tre halkade in på ett bananskal. Så nu sätter jag igång med ett årslångt projekt och kör på i 120 km/h.
Comments (0)
Arbetar med illustrationen
July 23, 2010
En rå skiss med tusch och akvarell, ingen digital redigering än så länge (som så tydligt syns på stödlinjerna).
Illustrationen är som sagt till Narkotikafrågan, Riksförbundet Narkotikafritt Samhälles tidning. Just den här bilden ska höra till en skriven analys som handlar om beroendepersonligheter, konsekvenser för familj och vänner etc. Det är extremt roligt att arbeta på det här sättet, jag njuter i fulla drag.
Comments (0)
Faktura
July 20, 2010
Dagarna går snabbt när man sommarjobbar. Jag har fått besked om att inte kom in respektive blivit reserv och har förstått att jag antagligen inte kommer in där jag är reserv i år heller. Reserv nummer tre räcker inte, ett eller två måste det nog vara. Så till hösten blir det C-uppsats i konst- och bildvetenskap och sedan hoppar jag förmodligen på bildlärarutbildningen till våren.
Jag tecknar och målar när jag inte jobbar och i sommar har jag sålt mitt första verk genom mitt företag. Det känns väldigt roligt, så jag ägnade några timmar åt att skapa en PDF-mall för fakturor. Bilden till vänster är ett utsnitt av min allra första ivägskickade faktura! Har dock utelämnat vem som ska betala den i den här varianten.
Nästa grej som säljs genom företaget kommer att bli en illustration för en artikel i Narkotikafrågan.
Comments (0)
Går åt andra hållet
June 23, 2010
WIP
Jag har jobbat mig igenom den stora duken och färdigställt målningen, som också finns att se under paintings/oil (otroligt svår målning att fota). Känner mig märkligt apatisk inför allt jag färdigställer. Är nära på klar med en annan målning, även den i olja, och trots att jag blir nöjd med resultatet känns det något olustigt. Det går upp för mig att jag inte tycker om hur jag målar. Min brokiga skara målningar som finns presenterade här är för spretiga. Kanske inte så konstigt, att man inte riktigt hittat stilen än. Men det är inte bara det att jag inte hittat en som är bekväm, det är det att jag tycker olika saker känns bekvämt vid olika tillfällen.
Denna spretiga känsla är i alla fall något jag vill försöka att arbeta bort ifrån. Vägen jag vandrat inom måleriet så här långt har inte lett mig helt åt det håll jag vill, så nu vänder jag tvärt. I sommar ska jag arbeta med intryck från resan till Miami Beach blandat med det projekt jag sökte med till Göteborgs Konstskola. Dukarna är 50x42cm och jag planerar på att arbeta mig igenom ganska många sådana innan solen slutar skina för den här sommaren. Första sittningen med en av dukarna är det ni ser här till höger. Detta slags måleri är mer åt det håll jag vill. Så jag stretar vidare och ser var jag hamnar.
Comments (0)
Färdig B-uppsats
May 28, 2010
Det har gått en månad och B-uppsatsen är färdigskriven, inlämnad, tryckt och utdelad inför opponneringen. Jag har tio stycken uppsatser att läsa och kommentera till på tisdag och en väldig massa sömn att ta igen.
Jag ägnat dessa veckor åt att fördjupa mig i en avhandling av Maud Hårleman, som tillsammans med bl.a. Fridell har gjort empiriska studier om hur ljus påverkar färg och den i sin tur påverkar människorna som vistas i miljön. Detta relaterade jag till det nya häktet som byggs i Göteborg just nu, i Ullevi Park. Är det fler än jag som åkt förbi och funderat på det estetiska uttrycket här? Det stora huset med galler för fönstren står i en enorm grå glasbur. Egentligen är det glaslameller med screentryck på på uppdrag av Kriminalvården som vill ha insynsskydd. Bilden till vänster är min egen, och den visar en del av byggnaden en mycket solig dag. Jag vet inte vad ni tänker, men det som spontant slog mig när jag såg detta var att jag nog hade blivit extremt deprimerad om jag var tvungen leva i en miljö där allt mitt dagsljus filtrerades genom de där grå glaslamellerna.
Comments (0)
En oas i stan
May 06, 2010
Nu är det dags för B-uppsats och i och med det har jag bara två lärarledda timmar i veckan som består av handledning av uppsatsen. Resten av tiden ska jag läsa, forska, analysera, dra slutsatser och skriva. För det behöver man rätt miljö, eller hur?
Jag har hittat min egen lilla oas i stan där jag kan sitta ostört på morgnarna och skriva, njuta av ljuder av porlande vatten, doften av massa olika växter och utsikten från loftet i glashuset. Jag har köpt säsongskort till trädgårdsföreningen och bara älskar att vara där. Det enda som är negativt med det stället är att man tyvärr hör trafiken överalltifrån. Men man hör åtminstone fågelkvitter samtidigt, och inne i palmhuset är det lugnt och skönt. Bara jag, porlande vatten, något äldre par och så kaffetermosen jag tänker ta med mig varje morgon. Underbart.
I morgon tänkte jag ta med mig akvarellerna och ägna första timmen åt dem.
Comments (1)
En uppnåelig dröm (arbetstitel)
May 03, 2010
Arbetet med den stora duken fortskrider. Den här sötnosen vägrar låta sig fotograferas, så det ni ser nu är ett hopkok av 2 olika bilder i olika ljusförhållanden. Men jag tycker att resultatet blev acceptabelt. Det är i detta skick jag fotograferar den och söker med den. Det är så nervöst att använda sig av icke färdigställda bilder tycker jag. Känner att jag behöver förklara mig, hur jag planerar fortsätta, vad jag också ser behöver göras. Jag vill nämna skuggspelet som ska komma på stolen, jag vill påpeka att de enormt gulgröna fläckarna skall få en lasyr över sig. Men det kan man inte göra i en ansökan. Bara skriva (arbetstitel) eller (ej färdigställd) inom parentes. Så det är så det får bli.
Comments (2)
Titel: Akrobatfamilj med apa
April 21, 2010
På sistone har flera personer bloggat om det här med titlar. Jag såg en post i måndags och en idag när jag kom hem, efter min första dag med lite praktik på Göteborgs Konstmuseum. Trött som jag är efter några dagars sjukdom lade jag mig för att läsa en av de två nya böcker jag införskaffat från museishoppens REA-bord. (Ännu en Picassobok. Ännu en Zornbok. Hur många behöver man om varje konstnär?) Redan i introduktionen till Picassobokens essäer mötte jag tankarna om titeln igen. Akrobatfamilj från 1905, ni vet? Den heter egentligen Akrobatfamilj med apa. Här har man helt enkelt förkortat konstnärens egen titel. Titlarna har funnits i bakhuvudet hela dagen, men i och med detta tänkte jag att det var dags att plocka fram dem och ta en vända med dem. Titti Hammarling har skrivit om sina tankar kring att som konstnär titulera sina verk. Detta mitt inlägg och också Hammarlings har följt Hans Westlunds skriverier i sin blogg i måndags, som kom av en dialog några konstnärer emellan.
När jag gick på Göteborgs Konstskola fick vi den sista terminen individuellt anpassade projekt. En av mina klasskamrater fick då projektet att titulera fem verk. (Jag fick projektet ett stilleben om dagen i några veckor.) Jag har alltid funderat kring titlar men aldrig kunnat wrap my head around them, som man säger. Jag har helt enkelt svårt för dem. Det har alltid varit så. När jag först började skriva krönikor till exempel, för City Göteborg 2006 någongång, blev de alltid redigerade ganska lite i brödtexten. Men titeln ändrade de fullkomligt. Med lite tid har jag konstaterat att jag är dålig på just detta. Mitt fokus har legat på själva målningen, vad jag vill uttrycka med den och berättelsen bakom mina gestalter. Trots att jag gärna uttrycker mig i både bild och skrift har jag missat detta egentligen ultimata tillfälle att sammanföra dessa delar. Som Hammarling skriver kan man fördjupa något i målningen genom titeln, och precis som hon säger kanske man ska undvika att döpa en målning av ett hus till just hus. Det är något jag är beredd att skriva under på. Som Per Morberg sagt i Vad blir det för mat: “Visst är det skönt när jag inte berättar vad jag gör? Ni är ju inte dumma i huvudet, ni ser ju.” Detta ska jag ta till mig.
Just nu arbetar jag på den stora duken som syns i föregående inlägg. Den har tyvärr inte ens en arbetstitel förutom den stora duken, och bara tanken att döpa den känns svindlande. Mina titlar har alltid varit ganska enkla, raka och egentligen inte tillfört något djupt. De gånger jag försökt leda min betraktare till mitt område vad det gäller tankar har titlarna ändå varit väldigt rättframma, som går att se om ni tar en titt på mina oljemålningar everyday life of an artist/en konstnärs vardag eller two sides of the same coin/två sidor av samma mynt. (En konstnärs vardag är dock en ordlek med boken som går att identifiera genom omslaget som återfinns i målningen. De flesta ser väl absolut inte det, men för min egen skull har jag dolt lite referenser här. Det är en av Gardells böcker.) Jag tror att inför den här stora dukens final ska jag försöka mig på att ge något mer. Men när jag tänker på det blir titeln ändå väldigt enkel, talande, lättförståelig. Kan inte bestämma mig för om det är positivt eller negativt. Fel? Eller kanske bara jag.
Comments (4)
Nakenhet
April 12, 2010
Jag har arbetat nästan hela förra veckan. Strax efter att jag bestämt mig för att det var slut med extrajobbandet fick jag erbjudande om varannan helg-jobb i butiken som jag ska jobba i hela sommaren. Givetvis tackade jag glatt ja till detta – trots att det är många som säger att de ska köpa målningar är det ganska få som kommer med öppen plånbok nästa gång vi ses. Så jag måste alltså fortfarande jobba extra för att få det att gå runt på ett smidigt sätt. CSN gör mig inte riktigt rik. Men det var inte detta vi skulle prata om, utan det var om nakenhet jag tänkte tala lite om. Under den här veckan när jag jobbat har jag missat en del saker, bland annat en middag hemma hos svärmor där några kommentarer om nakenbilderna jag gör byttes. Jag tycker alltid att sånt är lite roligt. Bland annat gissades det om bilden “bråttom/in a hurry” (undet teckningar – graphite & charcoal). Vem är det som är naken på bilden? Min sambo fick lite gliringar naturligtvis, som att är man tillsammans med en konstnär så är det väl tänkbart att man sitter modell. Men det är faktiskt jag själv på bilden. Med lite “sittmage” och allt, som tjejer i regel har. Bilden på två nakna kroppar i en sexuell position väcker självklart också lite uppmärksamhet. Man får ställa sig många frågor när man använder sig själv som modell, som jag ofta gör. Vad innebär det här för min partner? Kommer det att leda till besvärande frågor eller antaganden? Till exempel fick jag reflektera över hur pass jobbigt det kunde vara för min sambo om någon skulle få för sig att anta att det måste betyda att vi har ett dåligt sexliv, eller att jag på något sätt är missnöjd. Det är sådant man pratar om innan man överhuvudtaget gör bilden och sedan igen innan den publiceras så här. Av anledningen att någon idiot säkerligen förr eller senare kommer kommentera med den utgångspunkten ligger inte just den målningen uppe på facebook. Också för att kusiner, föräldrar, syskon och klasskamrater inte lika lätt skulle hitta och se bilden. Men för mig personligen är sånt här inte speciellt jobbigt. Jag påverkas extremt lite av vad folk tror och tycker om saker som de egentligen inte har en aning om. Som till exempel min politiska uppfattning eller mitt sexliv. Det är människorna omkring mig jag måste ta hänsyn till och tänka på. Själv klarar jag mig bra med att vara begåvad med lite likgiltighet.
En annan sak som jobbet medfört är att jag känt igen en kund i min kassa flera dagar i rad. Jag har tittat och tittat på denna kvinna och undrat var jag sett henne förut. Hon verkade inte känna igen mig, men jag visste precis hur hon såg ut från alla håll och vinklar (jag har i övrigt extremt svårt att känna igen människors ansikten). Jag frågade om hon möjligen gått på Göteborgs Konstskola. Hon tittade på mig och svarade nej, men att hon stått modell. Jaha, sa jag.
[Insert obekväm tystnad.]
Lustigt det där, med nakenhet. Att det ska vara så konstigt eller speciellt egentligen. Tänk när man var liten och slet av sig kläderna om de kliade, och struntade fullständigt i föräldrarnas bestämda nej, så gör man inte.
